Från början är det kul att titta på Hemnet efter hus eller lägenhet. Redan innan vi fick för oss att vi skulle flytta så var jag smått beroende, jag såg det som en hobby jag utövade varje dag. Åh vilka fina hus det finns och så många . billiga är de också!
När vi väl började leta på allvar var det inte alls lika kul längre för när man kommer till det där huset eller den där lägenheten som var så fantastiskt fin enligt bilderna på Hemnet så inser man hur lurad man kan bli av bilder. Så klart använder fotografen vidvinkel, så klart tar de endast bilder på det som är fint och är det inte så fint så ställer de bara fram en vas med vackra blommor och riktar fokus på dem medan bakgrunden, det man egentligen vill se, visas lite suddigare men mer romantiskt. Ja så klart att det är så och så klart att man går på det varenda gång. Bilder berättar inte heller om hur sjuka husen är, jag var inte alls beredd på att vartannat hus skulle stinka mögel. Ett av husen kunde jag inte ens titta på för att mögellukten var så stark.
Jag vet inte hur många gånger vi har fått stanna upp och ta allvarliga diskussioner om vad som är viktigt och vad vi prioriterar. Det är en jobbig resa när man inte hittar vad man vill ha.
Det är också en jobbig resa när man hittar vad man vill ha för då ska det återigen diskuteras fram och tillbaka om det verkligen, verkligen är det här vi vill ha. Är det värt så här mycket pengar. Vad tror vi det finns för fel på huset - kan man få ner priset? Men vill du bo där? Är du säker? Finns där förskolor, skolor och affärer i närheten. Hur nära går tåget. Hur kommer man till jobbet? Om vi lägger ett bud, hur mycket är vi villiga att gå upp? Vad är huset värt för oss?
Om priset på huset ligger på gränsen till vad man har råd med blir det extra nervöst att bara drömma om att en gång få äga det. Är priset på huset däremot lägre än vad man från början tänkt sig så blir man ganska kall och ser inte de andra spekulanterna som ett direkt hot. Vi hittade ett sånt hus och undrade naturligtvis varför det var så billigt men det gjorde nog de andra femtio personerna som var på visningen också. Vi gillade området och huset var "trevligt" (för det priset) och välskött. När vi kom hem pratade vi igenom det och bestämde att lägga ett bud på det. Det kändes redan då som att vi skulle få det huset eftersom vi skulle kunna lägga rätt mycket över utgångspriset. Sambon ringde till mäklaren som ursäktade och förklarade att säljaren bestämt sig för att ge det till en bekant istället.
Vi hittade ett 70_talshus i ett trevligt område. Det låg längst ner på gatan, lite för sig själv. Det fanns många rum, både små och stora. Köket var stort och intill låg grovköket. Där fanns dubbelgarage, uterum och kakelugn och vi såg oss båda bo där men var lite osäkra på både grunden och vinden/taket.
Huset beskrevs av mäklaren som fräscht och modernt och om det hade varit sant hade de fått de pris de begärde med en gång men det var ganska sunkigt och dåligt skött. Det var många som kom på visningarna men vi fick snabbt reda på att det legat ute förut utan att ha blivit sålt. För dyrt sa vi, det måste vara anledningen.
Vi gick länge och funderade på om vi skulle lägga något bud på det där huset och till slut gjorde vi det. Budet var några hundra tusen under men säljaren sa ja och vi var överlyckliga - Tjohoooo, vi skulle flytta!!! Eftersom vi sålt lägenheten hade vi varit medvetna om att vi skulle behöva bo i ett mellanboende men säljaren gick även med på vårt inflyttningsdatum, vi kunde äntligen koppla av.
Kontraktet kunde inte skrivas med en gång då säljaren var utomlands. Mäklaren förklarade att kvinnan i förhållandet var gravid och de hade köpt en tomt som de skulle bygga nytt hus på.
Två veckor gick och till slut hörde mäklaren av sig. Hon förklarade att säljaren inte gick med på varken priset eller inflyttningsdatumet längre. De hade pratat med banken och banken krävde att de skulle få utgångspriset, dessutom hade de precis fått reda på att kvinnan i förhållandet var gravid och då kände de att de ville bo kvar lite längre. När vi sa till mäklaren att hon redan berättat att kvinnan var gravid och att det från början var därför de skulle flytta spelade hon helt oförstående, nej det här är helt ny information för mig, sa hon.
Naturligtvis blev vi förbannade. Huset var inte längre aktuellt och även om de hade ångrat sig och vi hade fått det igen så hade vi inte tagit det eftersom det inte kändes som en seriös affär, varken från säljarens eller mäklarens sida. Två veckor av vår tid att leta hus, lägenhet och mellanboende hade de tagit ifrån oss. Två veckor är mycket när man snart måste packa ihop allt man äger och har och lämna sitt boende utan att veta vart man ska ta vägen.
Det tar på nerverna att snubbla på mållinjen.
